Denna eviga väntan

Nu var det ett tag sen jag skrev och det beror helt enkelt på att det inte händer så mycket i processen. Och att Cleo kräver en hel del uppmärksamhet. Vi har också fått ut vår lägenhet till försäljning, så varit lite med det.

Vår jurist har blivit sjukskriven, så nu är en annan jurist på vårt fall, som vi har svårt att få tag i. Vi fick veta av SKV i veckan att det kommer ta 8-12 veckor att få folkbokföring & personnummer till Cleo som vi behöver för att få föräldrapenning.

Vi ringde också Nacka tingsrätt för att se hur det går med ensam vårdnad för Navid, och det visade sig att juristerna inte skickat in något förrän 11 maj och inte betalat förrän i förrgår så de har inte kunnat jobba på fallet. Vilket såklart är frustrerande och vi försöker få tag i våra jurister men de har gått lite under jorden känns det som och svarar inte i telefon och ringer inte tillbaka.

Så vi väntar bara, helt enkelt. Som vi gjort så länge i hela processen. Men att leva på en lön går ju inte hur länge som helst så vi hoppas hitta någon lösning.. eventuellt kan vi få retroaktiv föräldrapenning i alla fall, vi ska försöka med det. Då får vi hålla ut tills dess bara.

Cleo växer så det knakar. Tvättade upp hennes kläder i storlek 62 förra veckan och har nu börjat använda det lite. Hon är ju smal fortfarande men rätt lång så kläderna är oftast slappa eller för korta 🙂

Hon börjar bli mer stabil i nacken så nu kan man bära henne på lite fler, enklare sätt. Hon har varit väldigt gråtig & skrikig i perioder men vi tror det har varit hennes andra utvecklingsfas som bebisar går igenom vi två månader. Det har varit lite så att antingen har hon sovit eller så har hon varit vaken och då varit missnöjd. Vilket har varit energikrävande minst sagt. Men hon fortsätter att sova bra när hon väl sover. Runt fem-sex timmar i sträck på natten. Och flera gånger på dagen, runt 2-3 timmar per gång.

Försökt ge henne en nattrutin där hon ska somna själv i sin spjälsäng så hon inte är så beroende av att hon BARA behöver vaggas i vagnen eller ligga i famnen. Vi sätter igång hennes musikmobil som spelar en trudelutt, ger nappen och sen ligger hon och grymtar och spanar lite på mobilen men sen brukar hon somna gott.

Hon vill vara mer ”med” nu när hon är vaken också. Vill helst att saker ska hända och händer något för länge vill hon göra något nytt. Så det blir mycket bärande hit och dit. Vi ”pratar” med varandra också en del. Det vill säga jag pratar med henne, tystnar, får något ljud eller grymtande till svar och så fortsätter vi. Det tycker hon om och hon brukar le och skratta ibland när vi kommunicerar. Försökt filma flera gånger men så fort mobilen åker fram blir den mer intressant att titta på 🙂

Kramar från oss!

Annonser

Skatteverksbesök & farmor!

På valborg åkte jag, Navid och Cleo till Skatteverket på Kungsholmen i Stockholm. Vi lämnade in domen, kopia på Cleos tillfälliga pass och födelsebeviset i original som de tog kopior på. Navid skrev i en blankett för folkbokföring och personnummer för Cleo.

Allt gick smidigt!

Idag ringde Navid skatteverket för att höra hur det går med gemensam vårdnad-blanketten som vi skickade in till Skatteverket i helgen. Vi kan inte få ut föräldradagar förrän Navid har någon typ av vårdnad, så känns lite stressigt med det.

De sa att den hade fått avslag på grund av att hon inte är folkbokförd och saknar personnummer. Vilket våra jurister tyckte lät konstigt då samordningsnummer ska fungera som personnummer inom skatteverket. Men jaja, vi får helt enkelt vänta in det och sen skicka blanketten på nytt.

Cleo träffade sin farmor igår, 1 maj, för första gången! Hon kom ner från Umeå tillsammans med sin särbo Åke. Det kändes underbart att de äntligen får träffas, som vi alla längtat. Det är från henne hon antagligen fått sin grop i hakan av 🙂

Typiskt nog hade Cleo en av sina värsta dagar hittills igår och var bara missnöjd och skrek om vartannat. Men i och för sig skönt att vi var fyra vuxna som kunde turas om…

Vi har det himla bra ute på Värmdö, där vi nu bor i väntan på att få tillbaka vår lägenhet som är uthyrd.

Vi försöker att njuta så gott det går mellan allt som ska göras. Imorgon blir det ett första BVC-besök!

Ambassadbesök & hemresa

Nu sitter vi ute på landet på värmdö utanför Stockholm och bara njuter. Vi är hemma!

Dagarna har dock gått i rasande fart så inte hunnit blogga förrän nu.

I förrgår, fredag 26/4, Cleo 45 dagar gammal, så åkte vi hem.

Dagen började med att vi gick till svenska ambassaden i Kiev. Klockan 9 när de öppnade stod vi utanför och bara väntade på att de skulle låsa upp. Tillslut öppnade de och vi fick betala runt 1500 SEK i kontanter för passet. Sen öppnade de en liten dörr till ett litet rum där det fanns en kamera och en vit skärm. Navid fick hålla upp Cleo framför skärmen och så tog de passfotot. De frågade också hur lång hon är, och vi gissade på runt 55 cm. Sen fick vi vänta en stund i väntrummet och tillslut fick vi passet i handen. Det var inget vanligt pass utan ett A4-papper med hennes foto och personuppgifter samt stämpel och underskrift av ambassaden.

Sen gick vi mot Ukraine Airlines kontor i Kiev. Flygbiljetterna hem på kvällen var slut i deras app men vi tänkte att de kanske kunde hjälpa oss på något sätt ändå. Det kunde de inte utan sa att det bara fanns en plats kvar på planet. Så vi gick vidare mot vår favoritrestaurang Mimosa för att äta frukost och bestämma någon slags hemfärdsplan.

Jag slog mig ner på Mimosa och Navid gick iväg och letade efter mjölkersättning som var slut. När jag slog mig ner så kollade jag bara random i Ukraine Airlines-appen igen och helt plötsligt så fanns det biljetter till kvällsplanet! Det fanns bara Premium Economy kvar och de kostade 6800 kr för oss tre men vi bestämde rätt snabbt att det fick det vara värt. Biljetterna på lördagen och söndagen kostade nämligen lika mycket.. så vi slog till. Dock blev vi lite rädda då det istället för sätesnummer stod SBY på våra biljetter. Vi antog att det stod för ”standby”, det vill säga att planet var överbokat.

Men vi åt frukost och gick sen hem och packade för fullt. Vi hade ju halvpackat dagen innan men eftersom vi bott där i två månader fanns det ändå en del kvar.

Vi var lite nervösa när vi drog till flygplatsen. Dels för att det stod standby på våra biljetter men också för att vi hört talas om att man kan bli rätt utfrågad i Kievs passkontroll. Så vi var redo för strid nästan.

Det var trafikstockning på grund av några olyckor så resan till flygplatsen som bör ta 30 minuter tog en och en halv timme. Men som tur var var vi ute i väldigt god tid.

När vi checkade in så fick vi sätesnummer, så den stressen var över rätt fort. Där stötte vi heller inte på några frågor eller så angående Cleos papper till pass.

När vi gick igenom första kontrollen för att komma till säkerhetskontrollen så gav vi fram våra tre pass, två vanliga och så Cleos papper. Hon gav mig Cleos papper tillbaka utan att titta på det, så jag tror hon trodde det var boardingkort. För sen när hon frågade vem Cleo är så visade vi henne och så sa jag att hon redan fått kolla på hennes pass. Då sa hon bara okej och så gick vi igenom säkerhetskontrollen. Där var det heller inga problem med babyvatten vi hade med oss och så, de kollade det inte ens.

Sen var det ”den riktiga” passkontrollen. Där satt en ung tjej som log när vi visade upp Cleo och var väldigt trevlig. Våra pass fick vi tillbaka rätt snabbt mem Cleos hade hon ett litet längre tag och knapprade på sina tangenter. Men inga som helst frågor. Sen var vi förbi! Här pustade vi ut.

Boarding hade redan börjat så vi drog oss dit nästan direkt (efter ett litet blöjbyte bara inuti ett väldigt fint skötrum).

Där kollade de passen igen. Bredvid den vanliga flygpersonalen stod en vakt som hade militärkläder på sig. Han sneglade lite på Cleos pass och bad sen att få kolla på det. Jag hann tänka att ”helvete, vi kom hela vägen fram till planet men inte längre..”..

Han frågade ”är hon född här i Kiev?” Och jag log bara och svarade ”yes yes”.

Då gav han tillbaka det och sa ”okey”. Sen kunde vi äntligen boarda!

Vi gick på med Cleo i vårt babyskydd (Maxicosi), en skötväska och varsitt handbagage. Vi märkte när vi satte oss att Maxicosin inte gick in i handbagageutrymmet ovanför stolarna. Navid gick då och frågade om de hade något annat skåp vi fick slänga in den i, eller om vi kunde ha den på något tomt säte om det fanns något.

Personalen ville inte alls hjälpa till och sa att planet var fullsatt. Så Navid gick tillbaka med den och fick kila fast den framför sina ben. Cleo satt med honom eftersom jag är flygrädd. Vi fick en bebisflytväst och ett speciellt säkerhetsbälte till Cleo som man satte fast i sitt eget bälte.

När vi satte oss så skrek Cleo som en galning ett tag. Vi såg att alla tänkte ”åh nej, en bebis på planet”, haha, men hon lugnade sig innan take off då vi gav henne flaskan för att underlätta för tryck i öronen. Sen sov hon hela flygresan! Så himla skönt.. det enda som var lite knepigt var när vi båda fick en måltid och hade ner ”bordet”, då var det lite trångt att även ha en liten bebis i knät. Men annars gick det verkligen hur bra som helst.

Det tar två timmar och flyga, så vi är så glada att vi valde Ukraina som är så himla nära.

Fun fact! Hon som hjälpte oss med passet på ambassaden satt på samma flygplan hem 🙂

När vi landade så sov hon men hade nappen i, och hon verkade inte brydd alls av öron eller så. Vi väntade tills alla klivit av med att börja få upp maxicosin och vårt bagage etc. Blev lite irriterad för vi gjorde verkligen så gott vi kunde och så snabbt vi kunde men personalen sa typ ”we are waiting for you”, och vi ba ”nähäää gör ni?” – något stressigt!

Sen var det passkontroll på Arlanda. Kön för medborgare var helt tom, inte en kotte. Så vi stegade fram dit och lämnade fram alla pass. Där tog dom tyvärr Cleos pass eftersom det bara var tillfälligt. Hon som satt bredvid, som hade en helt tom kö i sitt bås, blev helt till sig över Cleo och sa ”men åh, hur liten är den där då, hur gammal är hon?” och sånt så de var verkligen jättetrevliga. Hon erbjöd sig också att kopiera det tillfälliga passet när jag blev lite ledsen att de skulle ta det, så vi fick med en kopia hem i alla fall.

När kollegan var och kopierade passet så småpratade vi lite med vår passkontrollant och tillslut frågade hon varför hon var född i Ukraina. Då sa vi som det var och fick bara fina reaktioner tillbaka typ ”men åh så häftigt, ja då förstår jag..”.

Så inga som helst problem i den kontrollen heller.

Det kändes lite häftigt att gå in i medborgarkön med Cleo. Som att det var ett statement att nu är hon verkligen svensk medborgare!

Sen började Cleo skrika och ville ha mat så jag matade henne och så fick vi alla våra väskor. Tre stora bagage, ett mindre, samt transportbag med vagn.

Sen fick vi skjuts av min pappa hem till mina föräldrars lägenhet där vi sov första natten. Det var helt fantastiskt att träffa dem igen, vilken återförening! Och på svensk mark dessutom!!

Min bror och hans fru kom över, trots att klockan var runt 23, bara för att hänga lite med Cleo.

Sen stupade vi verkligen i säng, helt utslagna av de senaste dagarna!

Igår, lördag, åkte vi ut till vårt landställe på Värmdö där vi tänkt bo tills vi får tillbaka vår lägenhet i Nacka som är uthyrd.

Det var en häftig känsla att introducera Alfons, vår katt, för Cleo. Han har bott här ute ett tag med mina föräldrar så de lämnade kvar honom här över en natt. Tänk att de två säkert ska bli bästa kompisar snart. Han var väldigt avvaktande till en början och fattade inte alls vad det var som skrek och lät. Men idag låg han på mina ben som vanligt medan jag hade Cleo i famnen – underbar känsla!

Vi sov otroligt gott inatt, alla tre. Cleo sov sex timmar – rekord! Tror vi alla är rätt utslitna efter all media, alla fighter, och resa hem… Det är också så mörkt, lugnt och tyst här – precis vad vi behöver just nu.

Äntligen så är vi på svensk mark och har allt vi vill ha igen, bland annat vår baby brezza som är en som en nespressomaskin för mjölkersättning. Bara trycka på en knapp så har man en färdig flaska på några sekunder! Känns så himla lyxigt. Och diskmaskin! Ska inte diska för hand på läääänge – som jag längtar efter denna maskin. Och bara att kunna dricka vatten ur kranen, vilken känsla!

Igår bäddade jag också Cleos spjälsäng för första gången. Blev helt rörd av det momentet, för det är något jag längtat efter så länge. En sån enkel sak, men som ”vanliga” mammor får göra. Det har jag längtat efter – att få vara en helt vanlig mamma.

Nu kommer vi ta det lugnt ett tag men sen börjar såklart nästa steg: vårdnad för Navid så att vi får ut föräldradagar. Vi inväntar en todo-lista av vår juristbyrå för nästa steg.

Nu blev det här jättelångt så avrundar! Om det är några frågor, om det är nåt jag missat, från er som är i surrogatprocess – hör bara av er genom ”kontakta oss” här på bloggen!

Kram till er alla

Skatteverket pudlar

Känns som att jag blivit tvättad i en tvättmaskin och kommit ut precis.

Men äntligen kan jag skriva att imorgon får vi åka hem!

Vi blev intervjuade av DN imorse på telefon. Efter det var det SVTs tur som först gjorde ett researchsamtal och sen var det på riktigt där vi blev filmade via Skype.

SVT-reportern var duktigt påläst och hänvisade till domen flera gånger. ”Men det står ju här att surrogatmammans man är borttagen ur ekvationen” – ja precis. Båda medierna verkade intresserade av storyn och det visar väl om något på att det finns något fel i det Skatteverket gjort oss.

Hade kontakt under dagen med det andra paret som satt i samma situation i Georgien, och de var också öppna för att vara med i media.

Vi hade också tät kontakt med Emma från Napoleon som bad oss kontakta familjerätten i Nacka för att se om de kunde hjälpa oss. Men dit hann vi aldrig.

För plötsligt får vi ett mail av journalisten på DN som pratat med skatteverket och där Skatteverket sagt ”De ska få ett samordningsnummer idag och det har aldrig varit tal om något annat.”

Vaddå ”inte tal om något annat”? Skatteverket, en statlig myndighet, ljuger alltså för media. Det finns ju dokumentation både hos oss, hos våra jurister och hos ambassaden att det inte stämmer. Att de obstruerat mot vår dom och att vi måste vänta tre veckors laga kraft, trots att domen säger annorlunda.

Så vi blev om möjligt ännu mer frustrerade av det här.

Även om vi såklart är glada att vi äntligen imorgon kan gå till ambassaden och få ett pass till Cleo så att vi får åka hem! Men det faktum att skatteverket ljuger för media och på det sättet de har agerat de här dagarna, det gör mig på riktigt mörkrädd. Det här är inte vilka som helst, det är alltså en statlig myndighet som gör såhär. Vars uppgift enbart är att driva in skatter och folkbokföra personer.

För om det hela tiden ”aldrig varit tal om något annat”:

Varför fick vi då inte numret redan igår eller förrgår? Varför skrev då ambassaden till oss att skatteverket behövde fler uppgifter än själva domen i sig? Varför sa de till mig i telefon att de tyckte tingsrätten gjort fel, och därför inte kommer släppa hem oss förrän tre veckors laga kraft? Varför säger ni såhär, och ändrar er, just samma dag som medier ringer till er?

Nej, Skatteverket. Er story håller inte. Jag och Navid kommer självklart gå till botten med det här så fort vi är hemma. Såhär får det helt enkelt bara inte gå till. Någon tjänsteman måste få stå till svars för det här.

Vi var lite ledsna att vi inte kom hem idag också. Flygbiljetterna hem imorgon kostar 4500 kr mer än idag. Det kanske är en struntsumma nu när vi äntligen får komma hem, MEN det är alltså skatteverket, som är de som har gjort fel, som kostar oss det här. Det gör mig så förbannad.

Antagligen var det vårt pådrivande med media som gjorde att de ändrade sig. Det georgiska paret fick också ”helt plötsligt” sitt samordningsnummer. Så vi känner oss ändå nöjda för idag, att vi stod upp för alla andra surrogatfamiljer. Att vi stod upp för Cleo. Att vi stod upp för oss själva, att såhär behandlar man inte vår familj.

Det gör mig glad, och lite stolt, idag. Och jag är så himla tacksam att media finns. Vilken kraft för den lilla, lilla människan mot stora, starka staten.

Imorgon kommer vi, Sverige!

Skatteverket vägrar ge ut samordningsnummer

Vilken dag.

Så skatteverket har satt sig på tvären. De vägrar att ge ut ett samordningsnummer till Cleo, som behövs för att ambassaden ska kunna ge ut ett pass till henne.

Vi fick ett mail av ambassaden imorse att skatteverket begärde dokumentet där Elenas make bekräftar att han inte är far till Cleo. De hade aldrig varit med om något liknande men frågade om vi hade ett sånt. Så vi skickade detta till vår jurist Emma på Napoleon direkt som på en gång satte igång att ringa Skatteverket. Under tiden mailade hon den informationen till ambassaden.

Hon pratade med vår handläggare på skatteverket som hänvisar till att deras rättsavdelning begärt detta för att folkbokföra Cleo.

De ändrade sin historia lite under dagen men de tycker helt enkelt att tingsrätten har dömt fel och att en negativ faderskapsfastställande ska göras för Elenas man och att de tänker inte släppa hem oss alls inom de tre veckors laga kraft som vår domare alltså dömt inte ska behövas.

Det finns alltså INGEN jurist eller rättsavdelning i hela Sverige som står över tingsrätten. Inte våra jurister och inte deras. Det gör bara Hovrätten och Högsta Domstolen. Och här har vi alltså en dom från tingsrätten att Navid är pappa, att Elenas man inte är pappa, och att domen gäller utan hinder av laga kraft på tre veckor.

Trots det så sätter sig skatteverkets jurister över tingsrätten. Eller, de tror på något sätt att de gör det.

Ska de överklaga domen, eller vadå? Nej det kan de inte, för de är liksom inte ens med i domen. Så det kan de inte göra.

Det har aldrig förut varit några problem för surrogatbarn att få ett samordningsnummer. Det är de sista veckorna det hänt oss och ett till par.

Det finns ingen annan förklaring än att detta antagligen är en gömd politisk agenda av skatteverket. De har fått någon chef eller liknande hos dem som helt enkelt inte gillar surrogat. Och det måste man ju få göra, de får tycka exakt vad de vill. Men på jobbet måste de vara professionella nog och inse att det de nu gör är helt befängt, ologiskt och totalt orimligt.

Det finns ett barn här. Ett spädbarn som är statslös, utan pass. Det är Cleo som skatteverket går på. Det är hon som i slutändan far illa.

De har inte juridiken på sin sida. Tingsrättens dom står ju fast. Den är väldigt, väldigt tydlig. Men ändå väljer en svensk myndighet att sätta sig på tvären.

Jag ringde själv handläggaren på skatteverket idag. Jag kunde inte hålla mig, för det här är så sjukt att det inte ens finns ord i min värld. Det var inget trevligt samtal, kan man säga. Det är mycket sällan jag blir förbannad men den här gången blev jag det och hon fick höra det. När det gäller Cleo, kommer jag alltid att stå stark. De tror att de kan sätta sig på henne. Där tror de fel.

Jag och Navid började kontakta svenska medier och SVT nappade på vår historia. De har nu intervjuat vår jurist Emma och imorgon ska de intervjua oss. Vi hoppas verkligen det är en story som håller hela vägen ut i media. Vi behöver all kraft vi kan få bakom oss.

Skatteverket, en svensk myndighet, släpper alltså inte hem en familj, med ett svenskt barn, till sitt hemland. Vi kommer inte att låta detta vara. De har jävlats med fel familj, kan man säga. Såhär får det faktiskt bara inte gå till. Det är inte juridiskt korrekt, etiskt korrekt eller korrekt i någon som helst aspekt.

Skatteverkets enda uppgift i detta fall är att folkbokföra Cleo och ge ut ett samordningsnummer. Inte försöka påverka ett domslut.

Och den som far illa är ett litet spädbarn. Snyggt, skatteverket. Väldigt snyggt.

Möte på svenska ambassaden

Idag hade vi möte på svenska ambassaden i Kiev. Med var jag, Navid, Cleo, vår surrogatmamma Elena och en ambassadör samt en tolk som skulle tolka för vår SM som inte kan engelska så bra.

Vi mötte Elena utanför där hon stod och vinkade. Vi kramades men sen hade vi bråttom upp till mötet. Det var tre trappor upp utan hiss så vi fick verkligen släpa vagnen uppför. Var helt slut när vi kom upp.

Så fick vi gå in i ett rum, det var en stor svensk karta på väggen och lite tavlor på slottet. Man kände sig lite hemma där mitt i Kiev.

Så började vi signera alla papper, både Navid och Elena. Jag är ju som tidigare nämnt inte med i någon process här ännu eftersom jag enligt svensk lag inte är mamma på något sätt.

Hon signerade också ett papper vi fått av juristerna angående gemensam vårdnad. Vet inte om jag nämnt det tidigare men de ska försöka med något nytt istället för ensam vårdnad till Navid så börjar vi med gemensam vårdnad mellan honom och Elena vilket går snabbare så att vi snabbare kan få ut föräldradagar. Sen efter gemensam så går man vidare med ensam vårdnad för Navid, min närstående adoption och då gemensam vårdnad mellan mig & Navid.

I alla fall, efter signering så visade Navid lite på Sverigekartan i rummet vart vi bodde och så. Sen sa ambassadören att hon behövde kolla i vagnen att det verkligen finns ett barn. Något de gör som standard bara, för att vara säker.

Och sen gick jag, Elena och Navid från tolken och ambassadören (sa hejdå till dom) och ut i trapphuset. Där frågade Elena om hon fick se Cleo och det fick hon såklart. Jag tog upp henne ur vagnen så tog vi ett foto tillsammans.

Elena frågade med hjälp av översättningsapp på telefonen om vi var lyckliga och då brast det lite för mig, jag började gråta och sa att ja, vi är väldigt lyckliga. Sen gav vi henne presenterna vi hade med oss, halsbandet som jag skrivit om innan samt en summa kontanter tillsammans med ett brev där jag skrivit att hon får göra vad hon vill med pengarna, kanske lägga dom på hennes dotters dans eller/och ta några härliga spa-behandlingar eller något liknande till sig själv. Skrev också att vi för evigt är tacksamma.

När vi skulle säga hejdå tyckte jag att det var lite jobbigt, för det kändes som vi sa hejdå för alltid. Vilket det säkert är också, våra vägar kommer nog aldrig korsas igen. Så jag grät lite igen av det sorgsna i det och kramade henne och sa ”tack” på ukrainska säkert 100 gånger.. ”Spacipa spaciba spaciba….”

Sen gick hon åt ena hållet och vi åt ett annat.

Vackra, finaste, Elena. Hon kommer alltid finnas i våra hjärtan. Hon bar det allra dyrbaraste vi har i nio månader åt oss. Tog hand om henne i magen. Födde fram henne. Det finns inte ord för hur tacksamma vi är. Det finns verkligen inte ord.

Så hundra spaciba fick duga!

Nu har ambassaden skickat in pappren till Skatteverket hemma i Sverige och sen tar det någon dag att få samordningsnumret. Efter det får vi komma tillbaka till ambassaden, fota Cleo och så skapar dom hennes tillfälliga pass. Tidigast onsdag borde det bli.

Vi försökte också boka flygbiljetter hem på torsdag men kom sen till steget där vi var tvungna att fylla i Cleos passnummer och det har vi ju inte ännu. Hade inte tänkt på det innan. Så det får vi vänta med tills vi har passet.

Snart är vi hemma!